Gymnasist utan mål V (V)

Vi har lektion i svenska. Det är på våren, solen lyser in i klassrummet, och utanför fönstren är träden gröna. På gatan är det någon som arbetar med maskiner, och bullret gör det svårt att prata. När de plötsligt stänger av redskapen blir det helt tyst. ”Så välsignat!” säger vår lärare. Skolan är gammal, den ligger vid stans park, och på morgonen cyklar jag längs en trädallé och in genom järngrindarna till skolgården. Vår lärare i svenska är lång med grått hår, och hon ler vänligt när hon tittar på klassen. Hon har också ett lite frånvarande sätt, och om något är jobbigt citerar hon Almqvist: ”Varför är allt en trasa?” Det är sista terminen på sista året, och det är inte lång tid kvar på en krokig skolgång. Jag har inga särskilda planer eller idéer, men flera av mina kompisar ska till Paris, och på hösten efter gymnasiet gör jag som mina vänner och flyttar till Frankrike. Jag får låna en lägenhet, en liten tvåa i åttonde arrondissementet, och börjar på en kurs i franska för utlänningar. På morgonen tar jag metron till skolan som ligger vid en av de stora boulevarderna. Det är rusningstrafik, och jag trängs med pendlarna i tunnelbanevagnen. Vår lärare i franska pratar snabbt – hon är runt trettio med svart hår – och om vi slarvat med läxan skäller hon på oss. När lektionen är slut står hon kvar vid katedern och tänder en cigarett. Hon tar ett djupt bloss, tittar på oss med smala ögon och blåser röken mot taket. Och där tar det slut. Alla skolåren med terminer och lov, kateder och klassrum, lärare och elever, blir till en rökpuff som stiger uppåt, tunnas ut och försvinner.

27. januari 2014 av markusof
Kategorier: Markus | Taggar: , , | Lämna en kommentar